Stop making speeches.

Jag trodde allt var bra. Jag hade fel. Jag trodde det försvunnit. Jag hade fel.
Jag trodde jag mådde bra. Jag hade fel.

Jag undrar varför ingen ser hur jag mår. Är jag så bra på att dölja det eller är det helt enkelt så att det är lättare att inte bry sig?

Jag är bra på att låtsas. Det blir bäst så.
Min stora talang är väl egentligen inte att spela.
Att gråta kanske.
Tyst.
Ingen hör, ingen ser. Inte ens bredvid.

Det är lätt att inte bry sig, det gör inte jag heller.

Ibland måste det bara ut. Sen glöms det till nästa gång.
Det blir bäst så.

Låtsas inte om det här nu va.