Thinking out loud.

Ibland känns det som att alla tankar ska slita sönder mitt huvud. Ibland låter jag dem flyga fritt, ibland trycker jag undan dem.

Det finns dock några timmar under dygnet då jag inte kan kontrollera vad min hjärna håller på med. Under natten.
Då ligger jag där hjälplös i min sömn samtidigt som olika scener spelas upp.
Det är aldrig något bra. Varför är det aldrig något bra?

Det är jämt samma känslor.
Jag är ensam. Jag är rädd. Jag är jagad.
Drömmar om mörka platser. Hotfulla omgivningar. Svart blod.

Är det så konstigt att jag inte vill sova ibland?