Scratch in the paint.

Idag har jag en såndär dag då jag känner mig misslyckad. De dagarna kommer då & då.
Oftare nu när jag inte har något att göra om dagarna. Då känner jag mig extra misslyckad.

Jag vill så gärna ha ett jobb. Det är det som fattas för att jag ska kunna börja leva mitt liv.
Jag behöver ett jobb för att kunna flytta & skaffa mig ett eget hem, jag behöver ett jobb för att kunna resa länge & långt & upptäcka världen, jag behöver ett jobb för att kunna åka på en liten semester & jag behöver ett jobb bara för att kunna göra enkla saker så som att gå på bio, köpa presenter & julklappar, hälsa på mina favoriter, unna mig själv saker jag tycker om osv.

När jag sen får reda på att alla andra har kommit mycket längre än vad jag har, mår jag extra dåligt. Då känns det verkligen som att jag aldrig kommer få göra det jag vill & det jag skulle trivas med. Jag vet att jag har många år på mig än, men det kan inte hjälpas, jag har hamnat i en 19-års kris and it sucks.